treblevfem

Är fortfarande svag men känner att det börjar gå i rätt riktning. En hel del yrsel kvar. Grejen är att ju mer det fysiska försvinner desto mer kommer det psykiska fram. Känner att det är på väg nu och känner även en vrede. Låter kanske dumt detta, men då jag mår dåligt och är arg så är det inte många som vill vara i min närhet. Kommer bli ett levande helvete då detta bryter ut. Sitter här, kan inte sova, dels snarkar någon sen som sagt så känner jag en jävla ilska bubbla. Är förbannat sugen på att smacka sönder något. Dock hade jag inte haft den känslan om mina barn varit hemma.

Och ni som snackar om att Gud finns, kyss mig i röven säger jag bara.